Make Me Inspired

Såg en person idag jag trodde var smal, när man kollar på foton ser det nämligen ut så, speciellt överkroppen. Men idag blev jag chockad, vilka lår hon hade, dom var enorma. Jag kollade ner på mina egna lår, då blev dom helt plötsligt mindre i mina ögon. Men det tog inte lång tid så var min uppfattning om mina lår som vanligt. Eller ja, min uppfattning om hela min kropp snarare. Jag gick och solade, lyssnade på musik och började tänka tillbaka på den tiden det var som värst med min kropp, mat och allt sånt. Då när det var massor med killar som ville ha just mig, vilket jag aldrig kunde förstå. Jag var ju den fulaste av alla som jag umgicks med då, enligt mig. Det är en gång som var mer speciell än andra och på något sätt kommer jag ihåg det som om det var igår. Det var när jag, D & Y hade fixat så att vi kunde ha fest i deras morbrors lägenhet. Det var vi och gänget som vanligt, jag hade pojkvän då. Någon hade bjudit dit fler folk, utav dom var det en person som jag hade hört talas om när jag var yngre. Pratglad som jag är började jag prata om sånt som jag fått höra om honom och tyckte att han verkade snäll, inge mer med det. Gick tillbaka till pojkvännen och pussades, haha. Har kort kvar från den kvällen, roligt att kolla på nu såhär flera år senare. :) Efter någon månad fick jag reda på att den där kille blev intresserad redan när han såg mig, men han visste inte att jag hade pojkvän. Varför blev han intresserad av just mig? Vad gjorde mig så speciell? Jag som var fulast och tjockast av alla tjejer där och han var ju het med snygg kropp. Jag visste flera stycken som ville ha just honom. Det blev till slut så att vi fick känslor för varandra och jag tror fortfarande att en del ligger kvar hos mig i alla fall. Jag är bra på att förstora känslor, dölja saker och låtsas. Det blir mer sport då, haha, men i det här fallet tror jag att det verkligen finns något kvar, jag varken låtsas eller förstorar. Det jag gör är nog att dölja det, oftast, för det skulle ändå inte leda till något bra, tror jag. Och det är väl just det som gör det spännande, att jag inte vet. Det går hela tiden i perioder och jag vet att det aldrig kommer försvinna, det har ändå varit kvar i flera år nu, det säger ju en del. På ett sätt är det bra när dom här dåliga perioderna kommer för det är just då jag inte blir hungrig. Då slipper jag klaga på att jag blivit fetare över natten och nästan dö av en hjärtattack så fort jag kollar mig i spegeln. Nej, nu måste jag lyssna på lite låtar som får mig att må bra! :D Här är tre låtar som gör att jag tänker på middagen & festandet med H & O!